fredag 8 oktober 2010

Typiskt djur....

Sitter här kl. 02.20 och kan snart inte hålla ögonen öppna längre..

Jag började kvällen med att gå runt här i byn och ropa efter Gustav samtidigt som jag bankade med en sked på en kattmatsburk. Någon kyckling blev det inte för den var tyvärr slut.

Mina egna katter hade jag stängt in i huset så att de inte skulle springa runt benen på mig hela kvällen, de går nämligen på en specialkur just nu och då kan en vanlig kattmatsburk locka ännu mer än vanligt.

Men, hur mycket jag än lockade och pockade kom det ingen Gustav. En oerhört kelig Patrik, den andra vildkatten, kom visserligen, men just ikväll var det ju Gustav jag ville locka fram...


Efter det har jag suttit utomhus och pratat med mamma, som hjälpte mig ikväll, och försökt prata om allt och ingenting i en lugn och mysig ton. Det brukar han gilla. Men nej.

Och nu sitter jag här vid datorn, i fåtöljen och spanar ut genom fönstret i hopp om att han ska komma smygande till matskålen som jag placerat utanför stugan.

Jag önskar att jag gillade kaffe. Just nu hade varit ett lysande tillfälle att dricka en kopp. Extra starkt.

Over and out♥

Matilda

4 kommentarer:

Nanna sa...

hur har det gått med kisemisen? Är det en utekatt som du har som den andra eller är jag ute o cyklar?

Nanna sa...

nä just det. det är ju katten du skulle lämna till det andra hemmet. Sorry jag är förkyld och har inte alla hönsen hemma i minnet.

Outi sa...

Är det inte typiskt katter att omkullkasta planer på det där viset? De är verkligen självständiga. Hoppas ändå att alla ni som är involverade i "Ta hand om Gustav"-projektet lyckas till slut :)

Kram, Outi

PS. Kul att du vill vara med i min lilla utlottning.

Bitte sa...

Ja, det var ju typiskt att han inte kom just den gången som du tänkt fånga in honom ;-). Jag håller med om att det är typiskt djur!

Hoppas att du lyckas så att han får komma till sitt nya hem snart. Det skär i hjärtat på mig när jag tänker på alla sommarkatter som lämnas kvar åt sitt öde och sedan får klara sig bäst de vill... nu när kylan är här också känns det ännu värre när jag tänker på dem!

Igår morse när Mollie och jag tog en kylig morgonpromenad såg vi grannens katt ligga på trappen. Det går ingen som helst nöd på den, det är bara det att ibland är den ute på äventyr och kommer inte hem förrän på småtimmarna och då blir det några kalla timmar innan familjen vaknar och släpper in den. Mollie tittade på katten och såg ut att tycka så synd om den som låg där hoprullad och frös ;-).

Vilken tur att "era" vildkatter har er som ser efter dem! :-)

Många kramar
Beatrice