söndag 7 mars 2010

På besök i hönshuset

För tre år sedan lånade jag hem min mammas äggkläckare. Jag hade velat ha hönor i många år och nu var det äntligen dags! Eftersom  min mamma hade hönor av rasen Skånsk blommehöna tyckte jag att det kunde vara kul att fortsätta bygga på den stammen.



Jag fick med mig 9 ägg hem för att lägga i kläckaren som jag placerat i köket. När äggen lagts på plats och kläckaren kommit upp i rätt temperatur, den fungerar ungefär som en kuvös,  inföll den långa väntan. Jag vet inte hur många timmar jag spenderade bredvid den där surrande maskinen.



Mot slutet satt jag uppe hela nätterna i väntan på att få se den första sprickan i något utav äggen. På den utsatta nedkomstdagen hände ingenting, inte nästa dag heller, och sakta men säkert insåg jag att det hade hänt som alla hade försökt förbereda mig på- äggen var inte befruktade och jag skulle få börja om från början igen.

I min sorg förmådde jag inte mig själv till att stänga av maskinen och jag satt fortfarande på stolen bredvid äggkläckaren de kommande två dagarna. Men så plötsligt hände något. Ett av äggen började rulla i helt motsatt riktning jämfört med de andra. Jag tyckte mig höra ett litet tyst tyst pipande och lutade mig närmre plastglaset som höll mig och äggen isär. Nog såg det ut som om det där lilla ägget fått en ny liten prick och är inte det där en näbb....och så..nämen..nämen....



Och där låg han, den finaste lilla tupp som jag någonsin skådat. Jag hade bestämt att den första som kläcktes skulle få heta Trude, och så fick det bli. Så snart han lärt sig stå ordentligt på benen, sprang han fram till plastglaset där jag satt. Jag var den första han såg, och därmed också den han tydde sig till. Några timmar senare knakade det i ett ägg till, jag hörde ett pip och såg en liten näbb titta fram inifrån ägget. Det var Tindra, hon behövde lite hjälp för att komma ut ur ägget, men så snart hon blivit fri och lärt sig stå var Trude hennes allt.

 Först gången Trude och Tindra testade en stor sittpinne.

Av de nio äggen blev det alltså bara två som klarade sig, men några bättre hönor, det går det nog inte att få.

För att inte bli för långrandig ska jag dra en kort summering. Just nu bor Trude, Tindra, Sessan (en liten höna som är väldigt ilsken och som jag fått ta över efter mamma) och Tora i vårt hönshus. Tora är en gammal höna som alltid varit hackhöna. När det till slut gick för långt fick hon flytta hem hit till mig istället, och här mår hon riktigt bra.



En liten filmsnutt från mitt hönshus. =) Jag ber er att bortse ifrån allt stök och lort i hönshuset. Det har helt enkelt inte varit möjligt att rengöra det så som man önskat under den här kalla vintern. Hönorna mår iaf bra och snart är förhoppningsvis våren här med grönt gräs och goda maskar.♥

Många kramar, Matilda.

8 kommentarer:

Sussi sa...

Nämen åååå vilka härliga hönor! Å vilken charmig tupp! Jösses vad de ska bli glada när de får komma ut och sprätta i vår...
Vår granne hade höns för några år sedan och ibland fick jag vara hönsvakt. Jag blev helt charmad av alla de sällskapliga hönorna som följde mig i hasorna vart jag än gick. Dom var supersociala!

Ha det gott!
Sussi

Möllebacken sa...

Hej Matilda.
Tack för din hälsning, jag har nollkoll på vad det är för dag. Men du får en kram tillbaka.
Så underbart att få läsa om dina hönor. och att få ta del av din berättelse.Visst är det härligt med kycklingar. Det är ju inte alla som är befruktade så det blir ju en överraskning. Jag längtar tills de får komma ut så att man kan få städa ut ordentligt hos dem.
Ha det så bra!

Möllebacken sa...

Hall igen Matilda.
Vad kul att du vill vara med på Wabi Sabi-temat. Vi kör på så länge det finns intresse, för som jag har skrivit så finns det ju runt omkring oss hela tiden fast i olika ting. Jag lägger dig på listan och länkar till dig.
Kramis igen.
Pella

Susanne sa...

Härlig berättelse :) ser dig sitta vid maskinen :) fina är dom med hopppas ni snart får vår så dom får komma ut :)

Annika sa...

Vilka fina hönor....:) o att få kläcka fram dom själv är ju en speciell sak.... kan tro du väntade... o du visst väntar vi på våren...:) Kram Annika

Tidsmästarinnan sa...

Hej Matilda!
vilken härlig hönsig historia... vuxna hönor har jag stor respekt för, i alla fall om de är många, men det är nog för att jag inte känner någon närmare :-) och kycklingar är ju det gulligaste som finns.
Kram på dig!

Marieberg sa...

Vilket härligt "hemma-hos-eportage" från hönshuset. Roligt att se. Det blir kanske ett från vårt hönshus också framöver.

Vi har nog ungefär samma typ av djurhållning som dig efter vad jag kan förstå, d.v.s. ompysslade (läs bortskämda), älskade (läs överälskade) familjemedlemmar (läs härskare)... ;-)

Djuren bidrar till att glädja oss i vardagen och höjer vår livskvalitet.
Att ha tillgång till husdjur är underbart.

LoveYourHomes sa...

Jag är jättesvag för hönor, kan sitta o titta i timma, lyssna också. En dag hoppas jag bli med höns o tupp.

Fint liten film, Matilda, tack!

Ha en fin helg med alla djuren,
Ia