söndag 14 februari 2010

Alla hjärtans dag och Selma

Eftersom det är Alla hjärtans dag idag har jag valt att skriva om något som jag håller riktigt kärt, nämligen djur. Jag vet att inlägget är lite väl långt, men det blir lätt så när man skriver om saker man brinner för, och tro det eller ej, jag har verkligen kämpat för att korta ner det små mycket det bara går.


Hemma hos oss bor det just nu en tupp, tre hönor och fyra katter. Hönorna bor så klart inte inne i vårt hus, men de är absolut en del av familjen. Hönor kan faktiskt bli väldigt tama, lite längre fram i vår ska jag visa en liten filmsnutt där ni får se dem "in action".




Klicka på bilden om du vill kika lite närmre på våra djur.


Katterna i huset är en liten mysig flock bestående av en simames hona som heter Sally, hennes två barn som är halvsiameser, Lillan och Shiro, och sist men inte minst, bondkatten Selma.

Dagens inlägg ska handla om Selma.



En mulen november dag för ungefär 4 år sedan var min sambo och jag ute och åkte runt på olika småvägar här i bygden. Min sambo kände sig lite nere och jag försökt hitta på olika saker för att muntra upp honom.Ingenting hjälpte, men till slut kom jag på en sak som jag inte hade testat förut, vi kunde åka till katthemmet och se om de fått in någon katthona. Han hade nämligen velat ha en honkatt länge och på katthemmet fick dom oftast bara in hanar.





Så fort vi steg innanför katthemsdörren och den första inhägnaden öppnats formligen flög en liten svartvit katt upp i min famn. Jag frågade vad den hette och det visade sig att det var den enda katthonan i hela hemmet just då och hon hette Topsy.

Hon satt i min famn och vägrade släppa taget, hon spann och strök sig mot mig och min sambo fick klappa henne hur länge han ville. Vad kunde vi säga? Hon valde ut oss och våra hjärtan smälte så klart med en gång.



Vi åkte hem , hämtade kattburen, åkte tillbaka till katthemmet och tog med oss Topsy, numera känd som Selma, hem. Sedan dess har hon varit den snällaste och gosigaste katten som någon av oss någonsin mött. Hon gör inte en fluga förnär och hon somnar alltid på husses arm under täcket varje natt. Hon går inte utanför gården, om inte vi är med, och hon ser varje dag som ett nytt äventyr i en spännande värld.



Med det här i åtanke är det svårt att förstå vilket liv hon levde innan hon kom till katthemmet. Under hela sin barndom och sina första fem år bodde hon under en diskbänk i en lägenhet full med andra katter. När hon till slut räddades var hon dräktig, mycket aggressiv, de fick dra ut henne från under diskbänken, och ungarna hon födde var så missbildade att de bara såg ut som en enda stor klump. När hon kom till katthemmet var hon fortfarande mycket aggressiv/rädd och ingen fick komma i närheten av henne. Sen kom vi, de öppnade grinden och hon slänger sig i min famn. Gissa om jag kände mig utvald.♥



Selma hade en lång väg att gå. Hon måste lära sig att springa, att hoppa upp på saker, tex bord stolar etc, hon ville lära sig att klättra i träd, det klarade hon för första gången förra sommaren efter mycket idog träning, och hon måste lära sig katternas sociala koder, den färdigheten har hon inte riktigt än.

Hursomhelst äger Selma mitt hjärta och jag är tacksam för att hon valde att bli en del av mitt liv.

Och till Dig som funderar på att skaffa katt vill jag lyfta fram idén om att ta hand om en katt från ett katthem. Här finns en länk till ett ställe som verkligen behöver hjälp just nu, Katthemmet kompis.


Glad Alla hjärtans dag till er alla!

Kram, Matilda.

9 kommentarer:

♥ Pia..... sa...

Hej.. å så vackert snyft rena underverket du har..själv har jag ingen katt men väl en Selma:) som äger mitt hjärta totalt..Förstår om du smälte med den händelsen .
Nu till nåt helt annat...tror faktiskt att jag varit och handlat av dej i din butik..tror det var loppis?..Förra sommaren var jag och två vänninior ute på loppisrunda..var till taene skolan och kikade på antikviteterna hos sjövinden bla...och på väg hem så svängde vi av till vänster och hamnade i brunsberg tror jag:)..där köpte jag ..få se nu ..några gröna anna koppar och fat..samt nåt mer som jag inte kommer ihåg nu...ska kika lite i bloggen min med inlägget från förra året tror bestämt att jag skrev nåt om det...det var en mycket trevlig och älskvärd person i butiken:) och vi hade en trevlig stund där...nää nu tror jag att jag kom på var vi varit före..hos granne med selma på kafferep...det var det..
hoppas du haft en skön och trevlig alla ♥..dag
kram/ Pia

♥ Pia..... sa...

ja just det...blusarna kommenterade du:)..kommer faktiskt inte ihåg vad jag hade men...:)..annika min kusin hade en omgjord duk på sej:)..som du kanske sett i hennes blogg..utiskt över sjön:)..den andra tjejen hade säkert något blått på sej..hon är min granne..:) och älskar blått..

LoveYourHomes sa...

Hon känner sig trygg med er, vilken tur hon har haft som kom precis till er.
Måste vara härligt med så många djur, en dag vill jag gärna ha höns, tycker de är ljuvliga små varelser.

Må så gott,
Ia o Kletus

Susanne sa...

HAloj vilken underbar historia.. Selma ville "hem" så var det nog och det har hon :)
vi har bara en katt just nu eventuellt blir det en till en Grace en avels hona som ska kastreras och vill komma till ett liv på landet :)
vi ska åka och träffa henne snart.... Se om det passar i hop med våran Greta...

Marieberg sa...

Det är verkligen med varmt hjärta du skrivar om dina djur. Jag är också djurälskare så jag ser med glädje fram mot hönsfilmen m.m. :-)

Möllebacken sa...

Åh vilken fin historia. Har faktiskt själv en liten katt-tös på halvåret som Heter Selma. Har ju lite andra också när man bor på gård. Ditt collage var ju helt underbart. Hönor har vi med, så jag kikar gärna in fler gånger hos dig!
Hoppas att du fick en mysig dag igår.
Kram Pella

Annika sa...

Aha nu har kusin Pia fått en snilleblixt o kommit på vem du är...:) jag är den som hade "en omgjord duk" på mig...:) trodde det var en helt annan butik du hade men nu så har jag lokaliserat dig...:) Kram Annika

Rummet för välbefinnande sa...

Här kommer det en försenad alla hjärtans dag kram till dig!
Vilken underbar historia, oj att få känna sig så utvald. Men, katter känner väl själen kan jag tro och då var det ju helt självklart att hon skulle med er hem.
Tänk, den här veckan är den mest hektiska på länge också vaknade jag med nackspärr i morse....... Aj, ont säger jag bara. Så då tog jag och bromsade lite också hoppas jag det är bättre i morgon.
Ha det gott!
Kram Mia

♥ Pia..... sa...

Hejsan ..igen:)..Du, med all säkerhet kan vem som helst göra dessa kuddar..var inte ett dugg svårt.... Framförallt så var det väldigt roligt.Som sagt du kommer få ett ansikte så småningom...vi pratade om dej och butiken din idag..annika och jag och funderade på vad vi köpte..jag kommer bara ihåg gröna anna men det sitter något långt inne i huvudet at det var mera..du hade en del fina saker vill jag minnas..annaika ångrade en zinkbalja ..
ha de gött..pia