Att ha syjunta

För ett par år sedan damp det ner en så här trevlig inbjudan i min brevlåda. Det var en av mina grannar som tagit det strålande beslutet att bjuda in bygdens damer på syjunta, och det bästa av allt var att man inte måste
handarbeta utan helt enkelt bara kunde sitta och njuta av den goda maten och det glada sällskapet.

I början hade nog de flesta av oss med sig något litet handarbete ändå, men ganska snart var det mer ovanligt än vanligt. Vi är ju trots allt moderna kvinnor som kommer till juntan direkt efter jobbet, hungriga och lite slitna efter dagens vedermödor.

Föreställ dig den underbara känslan av att någon gång i månaden få komma till ett dukat bord med färdig mat och ett sprudlande sällskap. Då hamnar handarbetet lätt i skymundan.

Eftersom några utav oss inte äter kött eller mjöl så får vi öva oss på att laga mat som passar alla, vilket inte alltid är den lättaste uppgiften. Men tänk så många nya goda rätter vi har fått smaka sedan vi började med vår syjunta. ( Just den här gången gick det bra att använda mjöl så vi fick avnjuta en fräsch och smaskig pasta salllad.)

Maria som ska vara med på Fårfesten i Kil var den som var flitigast den här gången. Här stickar hon söta små äggmössor.

Jag är så tacksam för att min granne tog initiativet att starta en syjunta. Jag vet inte hur det är i stan men här på landet så vet man vilka alla är, man hälsar och man pratar om vädret men det är väldigt svårt att få tillfälle att verkligen lära känna varandra. Nu efter ca två år med träffar ungefär en gång i månaden så känner jag verkligen att jag har fått en hel hög nya vänner som jag förmodligen kommer att känna resten av mitt liv, vi är dessutom inte så olika som man först kunde tro och vi kommer förmodligen att finnas i varandras närhet under lång tid framöver.♥ Syjuntor rekommenderas!



Kram