Vildkatten som inte ville vara vild

I mitt förra inlägg nämnde jag en vildkatt som bor här i vår by. Jag har döpt honom till Gustav och han lystrar glatt till sitt nya namn. Jag tror inte att han har varit vild särskilt länge för han söker sig gärna till människor och det går till och med att lyfta upp honom i sin famn. Han har fästingar under hela hakan, och som ni ser på bilderna, på en del andra ställen på kroppen. Jag har börjat plocka bort en del av fästingarna, men jag vågar inte ta alla på en gång för jag har läst att det kan bli en chock för kroppen om man gör det. Vet inte om det stämmer.

 Gustav utanför min stuga.

Han kommer alltid förbi hemma på kvällen. Hungrig och sällskapssjuk sitter han utanför dörren och jamar.

Tyvärr har vi en hankatt här hemma, kastrerad, och Gustav är vansinnigt svartsjuk på honom. Bråk uppstår väldigt lätt- en av anledningarna till att vi ska kastrera Gustav.

Gustav vräker i sig maten som han får serverad. Och när han har ätit sig mätt sätter han sig lite längre ner på gården och jamar efter mig. Han vill bli upplyft och jag får bära på honom riktigt länge ibland.

Gustav är en vildkatt som verkligen vill ha ett hem. Han vill också komma in i värmen på kvällen istället för att sitta utanför i mörkret alldeles ensam. Han vill bo på landet och så snart han har blivit kastrerad hyser jag inga som helst tvivel om att han kan bo med andra katter. Tyvärr är det lite för litet här hemma hos oss, annars skulle jag ta honom under mina vingar på studs, men om Du vet någon som vill ta hand om ett djur som verkligen behöver mycket kärlek så ber jag dig...tipsa dem om Gustav.

Om du är intresserad får du gärna maila mig på: info@countryantiques.se

Kramar, Matilda♥