Gustavs nya liv!

I torsdags fångade jag alltså äntligen Gustav och nu ska jag berätta för er vad som hände sen.

Gustav sov inne i vårt badrum natten till fredagen. Han hade fått lite mat, vatten, en kattlåda och en mjuk säng.
Vi hörde inte ett knyst från honom på hela natten, men så fort jag öppnade dörren för att kika till honom så kikade han fram från en garderob som vi har där inne och gav ifrån sig ett litet mjau.

På fredag morgon klockan 08.00 ringde jag och tjatade till mig en tid hos veterinären. Mamma kom hit och med gemensamma krafter fick vi in Gustav i kattburen. Sen bar det av till stan och otroligt nog så verkade han inte särskilt bekymrad över att vare sig åka bil, bli nosad på av hundar hos veterinären eller få bedövningssprutor. Jag antar att man blir ganska härdad av livet som hemlös...
Klockan 13.00 var det dags att hämta Gustav igen.
Veterinären var imponerad av hur lugn Gustav hade varit och hon sa även att hon var helt övertygad om att han skulle bli en väldigt gosig sällskapskatt.
Hos veterinären hade han genomgått kastrering, vaccinering, öronmärkning och hälsoundersökning.
Allt såg bra och hon gissade att han var mellan 3 och 5 år gammal. Hon bedömde det på hur mycket tandsten han hade. Det märktes på pälsen att han hade varit hemlös under en lång tid, men hon sa också att han garanterat hade haft ett hem någon gång tidigare, annars skulle han inte vara så tam.


Så bar det av till Gustavs nya hem.( Hans nya husse var fortfarande på jobbet så vi väntade där till dess att han kom.) Så fort vi kom fram möttes vi av en liten grå kattunge som heter Lukas och det fanns nog ingen som var gladare över att se Gustav än han. Han märkte att Gustav hade ont och lät honom vara ifred till en början men så fort han började piggna till så försökte han börja leka med honom.

 

Så här såg Gustavs allra första steg i hans nya liv och hem ut.

Han gick med vinglande ben raka vägen till kattlådan och satte sig i den för att kissa. Fråga mig inte hur han visste var den var...

Hur som helst så somnade han direkt när han kissat färdigt så jag fick bära ut honom i vardagsrummet igen.

Där fick han vila, inlindad i en varm filt och på en mjuk fåtölj.

Lukas väntade och väntade och väntade på att han skulle vakna.

När man får ett nytt hem, en sprillans ny husse och en ny kattkompis så passar det bra att skaffa sig ett nytt namn också. Gustav heter numera Lester. Döpt efter jazzsaxofonisten på bilden här nedanför, Lester Young.
Jag tycker det namnet passar honom perfekt!

Drogerna som Lester  hade fått inför kastreringen satt i länge och när han väl börjat piggna till nickade han ändå stundom till på olika ställen i huset.

Lukas tycket att hans nya kompis betedde sig lite för underligt ett tag och bestämde sig för att det var bäst att hålla sig utom räckhåll.

Jag satt och läste under tiden som jag väntade på att Lester skulle piggna till. Han låg på olika ställen på vardagsrumsgolvet och såg allmänt väck ut, så jag släppte honom med blicken under ganska långa stunder. Men så var han helt plötsligt borta och jag fick kika runt lite i huset för att hitta honom.

En gång hittade jag honom i arbetsrummet uppe på stolen. Tycker att det borde göra ont att hoppa efter en kastrering, men Lester var ganska rörlig med en gång.

Jag tror att han gillad huset med en gång och tyckte att det var mysigt med alla olika fåtöljer, stolar och soffor som han kunde välja mellan. Och jag tror faktiskt att han tyckte att Lukas var ganska mysig med. Inte en enda gång röt han till ordentligt trots att Lukas stundom var ganska ivrig.

 Så, nu får alltså äntligen den här fina lilla katten vara den som ligger inne i värmen och tittar ut istället för tvärtom. Han får mat varje dag, han får gosa och känna närhet och, sist men inte minst, han har fått en kattkompis att leka med.♥

Kram