fredag 1 april 2011

Sally- en allergisk katt

För det första vill jag tacka för alla gulliga kommentarer som jag fick till mitt förra inlägg.♥

Och för det andra så vill jag visa er hur det har gått med Sally och hennes stora allergi/eksem sår.

I mitt förra inlägg berättade jag att vi skulle ge henne sprutor och salva för att se om det fungerade. Salvan som vi fick heter SupraSorb och används vanligtvis på människor som blivit brännskadade.



Veterinären tycket att vi skulle se om det kunde fungera på Sallys sår men hon hade inga tidigare erfarenheter av just den salvan/gelen. Vi kletade på salvan så många ggr om dagen som vi bara kunde. Oftast ca 7-8 ggr och det var definitivt inte det lättaste, men till slut kom vi på ett knep.

Sambon tog på sig skyddsutrustning i form av en tjock nylonjacka, arbetshandskar i skinn, och halsduk virad upp mot ansiktet. Sen hängde han Sally på ett draperi, eller på fåtöljen så att hon kloade fast sig, om man säger så, sen kunde han helt enkelt bara hålla i Sallys bakben försiktigt, han drog dem liksom rätt ut i luften med grepp under magen och vips så var hon still och kunde varken rivas eller bitas. Sen var det bara för mig att börja kleta på salvan.

Ungefär så här:

Ok, jag vet, inte världens vackraste illustration, men ni förstår iaf hur jag menar.



Efter ett par veckor med den här behandlingen ser Sallys sår ut så här:


Ja, det är knappt så att jag vågar tro på det själv! Helt plötsligt en dag efter sisådär två veckor utan något direkt resultat så började huden plötsligt växa fram igen. Några dagar senare kom det lite fjun på den huden
och sen växte all hud ihop. Nu är det bara ett litet sår kvar längst ner, där hon slickar mest.

Allergin gav henne sår i öronen också men dem ska vi behandla när det stora såret känns helt lugnt, det blir för mycket på en gång för henne annars. Dessutom så besvärar dem henne inte alls på samma vis.


Som djurägare oroar man sig för att ens djur ska tappa förtroendet för en om man behandlar det på ett vis som det rent ut sagt avskyr, exempelvis när man ger medicin, men en sak kan jag definitivt säga och det är att det krävs bra mycket mer än man tror för att det ska bli så. 

Nu när Sally mår bättre igen så verkar hon faktiskt nästan tycka om oss mer än hon gjorde tidigare.
Kanske förstod hon till slut att vi faktiskt bara ville hjälpa...

Så, var inte rädda för att genomföra en behandling. Hur jobbigt det än är så kan det verkligen leda till något bra i slutändan. =)




Kram

6 kommentarer:

Love Your Homes sa...

Vilken lättnad för er alla att det gick vägen....och visst älskar Sally er ännu mer idag. Djuren vet när man vill dom väl.

Lycka till med öronen nu, det skall nog också gå bra.

Lite nyfiken på vad för torrfoder Sally får nu?

Ha en fin helg,
Ia

P.s. Kletus har börjat släpa in fåglar, våren är på gång.

Möllebacken sa...

Vilken skillnad det har blivit, så fint. Hon har verkligen fått fin omvårdnad.
Skönt när man kan vinna deras förtroende. Och så kul att se ett litet inlägg från dig, har saknat dig.
Kram Pella

Bitte sa...

Vad skönt att huden började läka ihop till slut! Såret såg så otäckt ut och det var knappt man vågade tro att det kunde läka. Men djur har bra "läkekött" och den här lilla tjejen har dessutom fått otroligt fin omvårdnad *kram*.

Jag har något hos dig på min blogg, kika in! :-)

Många kramar
Bitte

Melissah sa...

I just discovered your lovely blog on bloglovin. I'm just new into blogging this year & have just finished off my own blog on fashion & interior design.
http://scrapbook-melissah.blogspot.com/
I had a lot of fun putting it together maybe you would like to check it out if you have a spare minute.
x
Melissah

Love Your Homes sa...

Tänkte bara höra hur det går med Sally och hennes eksem. Hoppas hon är bra nu.

Ia o Kletus

Anonym sa...

hej!

är mycket nyfiken på hur det gått för dina fina selma? hoppas verkligen att allt är bra?

hamnade på din blogg när jag sökte runt efter något som skulle kunna vara till hjälp för min kise som oxå är allergisk/känslig och har sår som inte vill läka. vi har provat det mesta känns det som men nu har det gått snart 6månader och de vill inte riktigt ge sej.har dock aldrig varit lika stora och illa sår som din stackre har haft. undrade vilken mat selma äter nu och vad exakt för mediciner ni använde? kanske tom vilken vetrinär ni varit hos? hade varit jätte tacksam för svar! får gärna maila om möjligt... ellenellen79@hotmail.com

mvh ellen